Hem14 DAGAR KVAR ..
Det var inte länge sedan jag fick dig. Minns den dagen då jag var och provred dig. Det var den 3 juni, hade precis tagit av mitt gips. Åkte till Sjöstjärnan. Provred massa ponnyer, men det var dig vi fastna för. Provred säkert totalt 30 st om man räknar med alla ställen vi var på. Till slut hittade vi dig. Hade dig på ridläger där jag fick lära känna dig så sjukt mycket bättre, strax efter kom du hem till prk. Vi började lungt, lärde känna varandra och du fick vänja dig vid din nya miljö osv. Dagarna gick, vi började träna mer och mer. Dressyren var inte så bra i början, visste inte hur man skulle rida dig, men lärde mig såsmåningom och det gick bara bättre och bättre för varje gång. Hoppningen var som den va, du var stark & het och jag hade ingen kontroll på dig. Vi åkte på några CR under hösten 2010, visst fick vi CR på alla och allt flöt på, men gud vad okontrollert det var. Du bestämmde, inte jag. Började hoppträna lite för Pia, gjorde väl det 4 gånger. Sedan blev det ett break då jag inte tyckte jag fick någon hjälp och utveckling alls. Samtidigt tränade jag Dressyr för Eva, var jätte bra i början. Hon hjälpte mig och jag började få kläm på Ammi som faktiskt är en riktigt svårt ponny att rida. Red för Eva under hela hösten och mesta dels av Vintern. Började sedan hoppträna för en ny tränare, Hanne. Första gången trodde jag att jag skulle dö. Ammi var totalt galen och usch vad pinsamt det var. en jag gav inte upp, träning är ju till för att möta problem och få hjälp, så vi fortsatte träna för Hanne, och OMG säger jag bara. Vilken enorm utveckling det har gett både mig & Ammi. Idag är Ammi en helt annan ponny i hoppningen, hon har fortfarande samma hoppglädje och bjudning, men hon är lugn och drar inte i väg med mig. Jag har kontrollen och inte hon. Nu kan vi hoppa banor på 1.10, enstaka hinder på 1.20. Dock kan hon stanna ibland, men det är av vissa anledningar. Nu på våren har vi varit på lite CR, som har gått så grymt! Om man jämför Stall Phem i höstas, då ammi var totalt GALEN på alla sätt och vis, och den senaste nu i Allingsås.. ingen kan tro att det är samma ponny. Hanne.. vet inte hur jag ska tacka dig. Du har hjälpt mig så otroligt mycket, världens bästa tränare!
Slutade i vintras träna dressyr för Eva då jag inte tyckte jag fick någon hjälp längre, gjorde samma gamla tråkiga saker och när problemen kom kunde hon inte hjälpa mig att lösa dom. Jag tyckte det gick bättre varenda gång när jag red själv, utan tränare, så slutade träna för henne och så har det fortsatt. Vi har gått i genom motgångar, framgångar, problem och lycka. Olyckor med oss har inträffat, har fått gå på kryckor i 2 veckor, slått i armar och ben, fått blåmärken och trillat av dig , sånt som hör till.
första gånger jag träffa och red dig!
Nu idag är de nästan 100 % säkert att vi inte ska ha kvar Ammi mer. Kommer troligtvis bli för stor för henne. Så den 26:e Maj är det planerat att hon ska åka. Det är 14 dagar kvar. Inte sant.. känns verkligen inte så. Tror inte min hjärna förståt än, att om 14 daga finns det ingen ponny i stallet som väntar på mig och gnäggar, pussas o tigger godis och gör sitt bästa varje gång man rider, även jag är sur , trött och arg. Hon är 3 timmar bort då, inte 5 minuter som det varit nu. Hlet sjukt vad tiden gått fort, vi fick ju hem henne alldeles nyss känns det som. Om man ändå kunde sluta växa? att rida en för liten ponny, är en av de värst sakerna jag vet. Det är jätte äckligt, går intr att rida ordentlig och träna seriöst, och dock tror jag det kommer bli så mer Ammi om vi har kvar henne. Men som sagt e det 14 dagar kvar. Tiden med dig har varit underbarast. Går inte att förklara. Du har gett mig precis allt. Och jag bara lämnar bort dig efter allt.. de känns inte bra. Ingenting känns bra. Vet inte vad jag ska göra, vill bara utnyttja tiden till max och njuta av varenda liten sekund, och det ska jag göra med. Verkligen !!
Vill bara säga att utan min ponny är jag ingen, utan henne är ingenting bra..
Älskar dig världens finaste ponny, kommer aldrig glömma dig och vilka minnen vi lämnar efter oss, vi har haft världens bästa tid tillsammans och nu om 14 dagar är det troligen slut på våran resa, <3
together forever, never apart, Mabye in distance but never at heart ♥
Jag älskar dig föralltid.
/M
Kommentarer
Det var inte länge sedan jag fick dig. Minns den dagen då jag var och provred dig. Det var den 3 juni, hade precis tagit av mitt gips. Åkte till Sjöstjärnan. Provred massa ponnyer, men det var dig vi fastna för. Provred säkert totalt 30 st om man räknar med alla ställen vi var på. Till slut hittade vi dig. Hade dig på ridläger där jag fick lära känna dig så sjukt mycket bättre, strax efter kom du hem till prk. Vi började lungt, lärde känna varandra och du fick vänja dig vid din nya miljö osv. Dagarna gick, vi började träna mer och mer. Dressyren var inte så bra i början, visste inte hur man skulle rida dig, men lärde mig såsmåningom och det gick bara bättre och bättre för varje gång. Hoppningen var som den va, du var stark & het och jag hade ingen kontroll på dig. Vi åkte på några CR under hösten 2010, visst fick vi CR på alla och allt flöt på, men gud vad okontrollert det var. Du bestämmde, inte jag. Började hoppträna lite för Pia, gjorde väl det 4 gånger. Sedan blev det ett break då jag inte tyckte jag fick någon hjälp och utveckling alls. Samtidigt tränade jag Dressyr för Eva, var jätte bra i början. Hon hjälpte mig och jag började få kläm på Ammi som faktiskt är en riktigt svårt ponny att rida. Red för Eva under hela hösten och mesta dels av Vintern. Började sedan hoppträna för en ny tränare, Hanne. Första gången trodde jag att jag skulle dö. Ammi var totalt galen och usch vad pinsamt det var. en jag gav inte upp, träning är ju till för att möta problem och få hjälp, så vi fortsatte träna för Hanne, och OMG säger jag bara. Vilken enorm utveckling det har gett både mig & Ammi. Idag är Ammi en helt annan ponny i hoppningen, hon har fortfarande samma hoppglädje och bjudning, men hon är lugn och drar inte i väg med mig. Jag har kontrollen och inte hon. Nu kan vi hoppa banor på 1.10, enstaka hinder på 1.20. Dock kan hon stanna ibland, men det är av vissa anledningar. Nu på våren har vi varit på lite CR, som har gått så grymt! Om man jämför Stall Phem i höstas, då ammi var totalt GALEN på alla sätt och vis, och den senaste nu i Allingsås.. ingen kan tro att det är samma ponny. Hanne.. vet inte hur jag ska tacka dig. Du har hjälpt mig så otroligt mycket, världens bästa tränare!
Slutade i vintras träna dressyr för Eva då jag inte tyckte jag fick någon hjälp längre, gjorde samma gamla tråkiga saker och när problemen kom kunde hon inte hjälpa mig att lösa dom. Jag tyckte det gick bättre varenda gång när jag red själv, utan tränare, så slutade träna för henne och så har det fortsatt. Vi har gått i genom motgångar, framgångar, problem och lycka. Olyckor med oss har inträffat, har fått gå på kryckor i 2 veckor, slått i armar och ben, fått blåmärken och trillat av dig , sånt som hör till.
första gånger jag träffa och red dig!
Nu idag är de nästan 100 % säkert att vi inte ska ha kvar Ammi mer. Kommer troligtvis bli för stor för henne. Så den 26:e Maj är det planerat att hon ska åka. Det är 14 dagar kvar. Inte sant.. känns verkligen inte så. Tror inte min hjärna förståt än, att om 14 daga finns det ingen ponny i stallet som väntar på mig och gnäggar, pussas o tigger godis och gör sitt bästa varje gång man rider, även jag är sur , trött och arg. Hon är 3 timmar bort då, inte 5 minuter som det varit nu. Hlet sjukt vad tiden gått fort, vi fick ju hem henne alldeles nyss känns det som. Om man ändå kunde sluta växa? att rida en för liten ponny, är en av de värst sakerna jag vet. Det är jätte äckligt, går intr att rida ordentlig och träna seriöst, och dock tror jag det kommer bli så mer Ammi om vi har kvar henne. Men som sagt e det 14 dagar kvar. Tiden med dig har varit underbarast. Går inte att förklara. Du har gett mig precis allt. Och jag bara lämnar bort dig efter allt.. de känns inte bra. Ingenting känns bra. Vet inte vad jag ska göra, vill bara utnyttja tiden till max och njuta av varenda liten sekund, och det ska jag göra med. Verkligen !!
Vill bara säga att utan min ponny är jag ingen, utan henne är ingenting bra..
Älskar dig världens finaste ponny, kommer aldrig glömma dig och vilka minnen vi lämnar efter oss, vi har haft världens bästa tid tillsammans och nu om 14 dagar är det troligen slut på våran resa, <3
together forever, never apart, Mabye in distance but never at heart ♥
Jag älskar dig föralltid.
/M
Det var inte länge sedan jag fick dig. Minns den dagen då jag var och provred dig. Det var den 3 juni, hade precis tagit av mitt gips. Åkte till Sjöstjärnan. Provred massa ponnyer, men det var dig vi fastna för. Provred säkert totalt 30 st om man räknar med alla ställen vi var på. Till slut hittade vi dig. Hade dig på ridläger där jag fick lära känna dig så sjukt mycket bättre, strax efter kom du hem till prk. Vi började lungt, lärde känna varandra och du fick vänja dig vid din nya miljö osv. Dagarna gick, vi började träna mer och mer. Dressyren var inte så bra i början, visste inte hur man skulle rida dig, men lärde mig såsmåningom och det gick bara bättre och bättre för varje gång. Hoppningen var som den va, du var stark & het och jag hade ingen kontroll på dig. Vi åkte på några CR under hösten 2010, visst fick vi CR på alla och allt flöt på, men gud vad okontrollert det var. Du bestämmde, inte jag. Började hoppträna lite för Pia, gjorde väl det 4 gånger. Sedan blev det ett break då jag inte tyckte jag fick någon hjälp och utveckling alls. Samtidigt tränade jag Dressyr för Eva, var jätte bra i början. Hon hjälpte mig och jag började få kläm på Ammi som faktiskt är en riktigt svårt ponny att rida. Red för Eva under hela hösten och mesta dels av Vintern. Började sedan hoppträna för en ny tränare, Hanne. Första gången trodde jag att jag skulle dö. Ammi var totalt galen och usch vad pinsamt det var. en jag gav inte upp, träning är ju till för att möta problem och få hjälp, så vi fortsatte träna för Hanne, och OMG säger jag bara. Vilken enorm utveckling det har gett både mig & Ammi. Idag är Ammi en helt annan ponny i hoppningen, hon har fortfarande samma hoppglädje och bjudning, men hon är lugn och drar inte i väg med mig. Jag har kontrollen och inte hon. Nu kan vi hoppa banor på 1.10, enstaka hinder på 1.20. Dock kan hon stanna ibland, men det är av vissa anledningar. Nu på våren har vi varit på lite CR, som har gått så grymt! Om man jämför Stall Phem i höstas, då ammi var totalt GALEN på alla sätt och vis, och den senaste nu i Allingsås.. ingen kan tro att det är samma ponny. Hanne.. vet inte hur jag ska tacka dig. Du har hjälpt mig så otroligt mycket, världens bästa tränare!
Slutade i vintras träna dressyr för Eva då jag inte tyckte jag fick någon hjälp längre, gjorde samma gamla tråkiga saker och när problemen kom kunde hon inte hjälpa mig att lösa dom. Jag tyckte det gick bättre varenda gång när jag red själv, utan tränare, så slutade träna för henne och så har det fortsatt. Vi har gått i genom motgångar, framgångar, problem och lycka. Olyckor med oss har inträffat, har fått gå på kryckor i 2 veckor, slått i armar och ben, fått blåmärken och trillat av dig , sånt som hör till.
första gånger jag träffa och red dig!
Nu idag är de nästan 100 % säkert att vi inte ska ha kvar Ammi mer. Kommer troligtvis bli för stor för henne. Så den 26:e Maj är det planerat att hon ska åka. Det är 14 dagar kvar. Inte sant.. känns verkligen inte så. Tror inte min hjärna förståt än, att om 14 daga finns det ingen ponny i stallet som väntar på mig och gnäggar, pussas o tigger godis och gör sitt bästa varje gång man rider, även jag är sur , trött och arg. Hon är 3 timmar bort då, inte 5 minuter som det varit nu. Hlet sjukt vad tiden gått fort, vi fick ju hem henne alldeles nyss känns det som. Om man ändå kunde sluta växa? att rida en för liten ponny, är en av de värst sakerna jag vet. Det är jätte äckligt, går intr att rida ordentlig och träna seriöst, och dock tror jag det kommer bli så mer Ammi om vi har kvar henne. Men som sagt e det 14 dagar kvar. Tiden med dig har varit underbarast. Går inte att förklara. Du har gett mig precis allt. Och jag bara lämnar bort dig efter allt.. de känns inte bra. Ingenting känns bra. Vet inte vad jag ska göra, vill bara utnyttja tiden till max och njuta av varenda liten sekund, och det ska jag göra med. Verkligen !!
Vill bara säga att utan min ponny är jag ingen, utan henne är ingenting bra..
Älskar dig världens finaste ponny, kommer aldrig glömma dig och vilka minnen vi lämnar efter oss, vi har haft världens bästa tid tillsammans och nu om 14 dagar är det troligen slut på våran resa, <3
together forever, never apart, Mabye in distance but never at heart ♥
Jag älskar dig föralltid.
/M
Trackback
